Min uppfattning om livet ( så läs och fundera ;) )

Hittade den här texten när jag kollade runt lite på datorn , brukar skriva såna här texter när jag har något som jag grubblar på och istället för att hålla den för mig själv så får ni se den och snälla läs den lovar att den inte slösar på er tid :)

jag är 16 år , för en del som är i denna åldern tycker att det är gammalt att dom är vuxna att dom kan ta ansvar och kan allt och dom är överlägsna , inga bekymmer ingeting. Men då har dom fel . världen är grym , naturen bestämmer vem som ska leva och vem som ska dö oavsett åldern eller om man är fattig eller rik känd eller har många som bryr sig om en , vi alla dör . när man är 16 är man fortfarande barn , 18 år fortfarande barn . 20 fortfarande barn , det tar en lång tid innan man räknas som vuxen . och det är intefören i 16 ålder man börjar fatta  och se hur omvärlden ser ut . allt handlar om pengar . det finns inget som inte kostar något . som har ett värde som vi har satt . det är vi människor som har satt ett värde på allt . vi säger att alla är lika mycket värda alla har rätt att leva , varför fortsätter vi förstörsa vårat hem då , vi har bara en planet , ett hem , vad ska vi göra när den är borta .

när jag var liten när dom talade om världen och om olika katastrofer som hände världen över . hur världen håller på att falla i delar . jag ville inte lyssna , jag blundade , höll för öronen ville inte veta , ville inte bry mig , men redan i så ung ålder fattade jag . jag förstod hur allt håll på att gå snett, jag tänkte först det är inte mitt problem, jag kan inte göra något åt det , det vara några år  senare jag kom på att jag ville bli något , något som kunde hjälpa världen . jag ville vara som en super hjälte som rädda världen , jag hade livlig fantasi , jag är inte som andra dom tänker smått dom nöjer sig med att gå ut skolan hitta ett jobb blir kär få barn flytta ihop leva och dö . vf slösa på det enda liv vi får uppleva , okej det finns många som tror att själen går vidare och får ett nytt liv men man kmr inte ihåg något från sitt förra , men det spelar ingen roll för vi kommer ändå inte ihåg det . jag vill leva mitt liv på mitt sätt , inte sitta hemma och se på när andra gör det . jag vill upptäcka världen , hitta mig själv , vem jag är . jag har hitta min start på denna långa resa jag ska göra och oj vad den ska bli lång och upplevande . jag skulle aldrig klara av att ha ett sånt normalt liv , jag skulle dö långsamt och plågsamt inombords.. så jag gör det som jag tror är bäst för mig. Jag kommer möta många svåreheter , men som sagt ist för att vara kvar i det förflutna så ser jag fram mot framtiden med ett leende på läpparna. Världen väntar på mig , jag känner det .. den behöver mig och jag behöver den. Att leva kommer va ett oändligt äventyr . att dö är lätt men att leva är svårt, så därför tar jag den svåra vägen .